äntligen!

Året är 2009, mannen i svart till vänster i bild är mycket upprymd. Det är en av de sista sensommardagarna i Stockholm och Korvtisdag står inför dörren.
Mannen till höger håller en något avslappnad profil men är innerst inne lika upprymd som mannen i svart.


De två männen diskuterar ivrigt vilken korv de skall inmundiga. Alternativen är lika många som tillbehören till de diverse korvarna. Fotografen ber vänligt men bestämt om tystnad då han dokumenterar detta viktiga val och de två unga männen tonar ned en aning men fortsätter diskussionen.


Efter mycket velande fram och tillbaka kliver den svartklädde herren fram till luckan där peruken står och väntar med korvtång i hand.
-Tror min herre att han i all enkelhet skola kunna frambringa en dubbel kabanoss i bröd med rikliga mängder surkål ,tysk senap samt hojhoj sås?
Herren i kiosken, även känd som peruken svarar att javisst det kan han med största nöje. Och frågar sedan den andra unga herren samt fotografen vad de föredrar.
Svaret blir att de skulle uppskatta likadana menyer som mannen i svart beställt.
Bra bra svarar peruken och sätter igång.


Så kommer då korven.
Peruken håller hantverksmässigt fram den till den första av sina tre ivriga kunder och kort därefter är de andras korvar klara.
Det ska även sägas att en kabanoss är 42cm lång så för att få ner dessa bestar till korvar i baguetten måste de dubbelvikas.


Det går inte att misstolka leendet på mannen i svart, han är mycket nöjd med sitt inköp. Nu återstår bara att smaka på denna gudomliga skapelse.

 
Här sitter de så i kvällssolen, mannen i svart och mannen i rött och avnjuter kanske de godaste korvarna i hela Stockholm. Fotografen fick även han vara med men då fotot togs stog denne bakom kameran.
Inte många ord uväxlas mellan de tre under måltiden. Man låter som ordspråket säger "maten tysta mun"
En av herrarna misstänker att det kommer bli så kallad "burning sensation" påföljande dag.


Även fotografen får sitt kovsug tilfredställt. Surkål är underskattat konstaterar han i sitt huvud.


Då lämnar vi de tre unga herrarna med dessa visa ord. Och visst stämmer det, korv är godare i gatuköket... i Günters gatukök.

/Pjjt

Detta borde tryckas på papper och berättas som godnattsaga över hela världen. Borde dock ha nämnts att vi såg en mycket bra film efteråt.



//Mannen i svart